E = mc²

I helgen beslutade familjen att vi skulle åka på utflykt till Malmö och sova över på Scandic hotell där. När vi checkade in så fick barnen ett varsit välkomstpaket (läs: mutor för att hålla truten) bestående av såna där vattentatueringar och en liten knep-o-knåpkub gjord i skumgummi.

Puzzle

Så det första barnen ville göra när de kom upp på rummet var självklart inte att sitta ner och leka snällt med sina fina små kuber, utan det var att gå all-in med tatueringarna och få Hells Angels att se ut som värsta korgossarna när det kommer till tattandet.

Jag var dock tvungen att sätta ner foten och begränsa detta (läs: jag orkade inte stå på toa och trycka dit dem med vatten hela kvällen) så vi kunde packa upp med.
Sen blev det en liten utflykt i en närliggande park, där barnen fick leka en stund innan det var dags att leta upp något ätbart.

Väl tillbaka till hotellet senare på kvällen så tog jag det modiga beslutet att lösa en sån där skumgummikub, så vi kunde använda dem till att kasta på varandra.
Barnen hade redan fått ihop en kub (sa de), så jag tänkte att det kan ju inte vara så svårt. Problemet var att hur jag än byggde ihop delarna så passade inte den sista delen.
Då tänkte jag att det skulle säkert vara så, för jag har ju läst om hur barn kan lösa ”svåra” problem genom att tänka i enkla banor, medan vuxna har förmågan att tänka i komplicerade banor för att lösa samma problem.
Så jag försökte tänka på alla möjliga sorters sätt. Byggde ihop alla utom sista sidan. Plockade isär. Byggde ihop. Funderade så det knakade.
Fick höra någon kommentar i stil med ”Jaha, du ger inte upp du?”.
”GE UPP?” Nänä… Här ges inte upp. Om någon frågar mina barn om de kan beskriva sin pappa så vill jag inte att de skall säga ”Äh.. han är en sån där som ger upp vid minsta lilla motgång”.
Problem är till för att lösas ju.

Istället korkade jag upp en flaska mousserande vitt vin och försökte stimulera mina hjärnceller med lite schyssta bubblor (läs: jag ville dricka upp det innan det blev varmt, för skit-Scandic var för snåla att installera en kyl på rummet)

Brut

Ungefär 30 minuter senare var bubbelvattnet slut, fast kuben var fortfarande inte löst. Då hade jag ändå försökt ”fuska” genom att försöka leta upp en lösning på internet. För alla vet ju hur svårt det är att lösa t.ex. en Rubiks kub när man inte gör på ”rätt” sätt.
Det kanske borde gått fram en varningens signal när barnen visade upp sin ”färdiga” kub och det fattades en hörna på den.
Och det kanske borde gått fram en varningens signal redan när vi checkade in, när barnen fick kuben och hotellpersonalen kallt räknade med vi skulle fatta att ”detta är en enkel liten leksak för barn”.
Men skam den som ger sig. Jag beslutade mig för ett sista försök, och började jämföra de två kuberna.
Plockade ner dem i beståndsdelar.
Och upptäckte att det var olika delar till de olika kuberna.
Med andra ord hade barnen blandat ihop dem innan de försökte bygga ihop dem (detta är mer känt som Murphys lag).
Så jag sorterade in delarna i två olika högar (eftersom det var två olika mönster på dem), och sen delade jag dessa högar 50/50.
ca 30 sekunder senare såg kuberna ut så här:

Cubes

Frågor på detta? Nä, tänkte väl det!

Det här med utflykter…

Idag kom vi hem efter en tvådagars roadtrip med övernattning i Vimmerby. Då kanske ni undrar, vad fasen gör man i Vimmerby egentligen. Ja, det undrar nog jag med.

Vi var och spanade in Astrid Lindgrens Värld helt enkelt.

Pippi och Ronja och Karlsson på taket i all ära. Missuppfatta mig rätt. De är ju sköna lirare hela högen, fast det jag kommer minnas mest är nog det här kvittot från pannkaksbuffén.

Notera summan för lite löpande-band-tillverkade-vanliga-tre-ingrediensers-pannkakor för två och en halv person (varav den halva personen tyckte det var roligare att springa iväg från matbordet än att äta pannkakorna).

Helt S-J-U-K-T säger jag. Notera med att det står att vi blev serverad av en herr Edmond. Lögner, säger jag. Det enda Edmond serverade var den saftiga notan. Resten var självservering! Stackars Astrid ligger väl och roterar i sin grav i ren fasa över hur de utnyttjar hennes namn till att sno pengar från besökarna!

Sen kommer jag nog minnas den lilla stugan vi övernattade i som var svinkall på natten. Och sängarna som var hårda som sten.

Och kanske kommer jag minnas att det ösregnade på dag två när vi skulle ge hela parken en chans till, men fick åka hem istället.

Ja… Det här med utflykter. Ganska överreklamerat om jag får säga mitt.

Nästa gång tror jag att utflykten får gå mot puben istället. En öl kan ju aldrig bli fel. Eller hur?

Hej då Danmark!

Hejdå pölselandet som inte har några rediga korvbröd, och hej hej Sverige!!
Om någon timme är vi hemma och kan slappa järnet i soffan. Hem, ljuva hem.

20110417-033533.jpg

Kommer nog sakna vattenrutschbanorna och den vilda
forsen på Lalandia lite, men jag överlever nog. ;-)

Off the road

Uppenbarligen så överlevde vi de 20 milen upp till Jönköping. Hamnade dock bakom diverse bilköer som kröp fram genom snöstormen, men eftersom man kör en fin Skoda Octavia så var det ju bara att köra förbi de andra sniglarna så man kom fram samma dag iaf… ;)

Dagen har spenderats på det lokala badhuset, med massa lek och sånt där tjafs! Sonen (2 år gammal) ville pröva den STORA vattenruschkanan (som var minimiålder 7 år), så den åkte vi ett par gånger. Iiiiinga problem liksom. Däremot tyckte han inte om när de tryckte igång vågmaskinen och det slog in stora vågor i halva bassängen. Jag var inte av samma åsikt! ;)

Nåja… efter lite bad och lek hälsade vi på syster och kidnappade med henne och bihanget till det lokala shoppingcentret. Forum för viktigt vetande det här alltså. Nåja… för att komma till kritan, så hamnade vi på systembolaget där det fick bli en ny whisky (kände inte för att punga ut med ytterligare 120:- för en liten 6:a som hotellet sålde till mig igår) till samlingen, närmare bestämt en Port Charlotte – ”An Turas Mor”, som  betyder ”The Great Journey”.

Skål på er! Nu blir det lite sällskapsspel på hotellrummet, och kanske en whisky till! ;)

On the road

Så var vi ute på roadtrip igen… Denna gången med destination Jönköping. En weekend på hotell för att relaxa, äta gott, gå på äventyrsbad och hälsa på kära syster (om hon har tid med oss) ;-)

Vädret är väl inte det roligaste precis… Snöblandat regn och halvdunkel. Som gjort för att sitta inne på ett hotellrum och dricka nåt alkoholhaltigt och spela sällskapsspel. :-)

Det blir nog bra när det kommer till kritan!
Nu har vi ”bara” 20 mil kvar att köra… Om vi överlever att köra genom all förbannade snömodd!

The eagle has landed…

Äntligen hemma igen efter en låååång dag på resande fot.
Var bara tvungen att starta upp min iMac och fingra lite på tangentbordet innan jag ska sova. Bara för det är skönast i världen. It’s a loveaffair!

Jag vet inte riktigt hur jag ska bära mig åt på jobbet i höst när min pappaledighet är slut. Där finns inga såna här tangentbord. Bara plastiga, smutsiga saker som ger mig rysningar av obehag när jag trycker på knapparna. Jag känner mig smutsig helt enkelt. Och då menar jag på det där sättet man känner sig i fängelset när man inser att det är bara att böja sig framåt och ta den i gumpen för att slippa kompanistryk av en kåt alfa-hanne.
Inte för att jag har suttit i fängelse, men jag har sett en del filmer… ;-)

Nåja… Resan hem. Den var lång, och man hade tid att fundera en hel del. Jag tror jag har kommit på varför fönstrena på flygplanen inte går att öppna. Det måste vara för att man inte skall kunna kasta ut jobbiga småbarn genom dem. Inte för att jag skulle göra det, men det finns nog de som vill.
Med jobbig räknas det t.ex. när de vrålar och ska kasta saker och åmar sig som värsta mini-Houdinin för att rymma (jaja, hur långt kan man rymma i ett flygplan, really?), mer eller mindre non-stop i fyra timmar. Då kan det teoretisk sett vara lagligt att kasta ut de små liven genom fönstret. Men nu går ju inte det som tur är.
Det hade blivit farligt att bo på marken om det helt plötsligt börjar regna barn över någon stad som flyget passerar.

Då kan man istället fundera på vems fel är det är barnet att missnöjt?

– Flygbolagets fel? De är helt enkelt för snåla för att tillverka flygplan med bollhav, biosalong och  som levereras med levande clowner. Hur ska man annars roa en unge?

– Föräldrarnas fel? De kanske har gjort ett dåligt jobb med uppfostran, och har fel inflytande.

– Barnets fel? Det kanske får skylla sig själv som inte vill sova eller äta när det bjuds på gratis mat och sovplats.

– Kockens fel? Kanske borde skjuta kocken istället som lagat äcklig mat som barnen inte vill äta…

Eller är det bara lagen om alltings jävlighet… och det är inte lönt att skylla på någon. Vem vet?