Mitt nya yrke!

Följande explosiva situation tog plats strax efter frukosten en helt vanlig torsdagsmorgon.

Alex (sonen), 6 år tar fjärrkontrollen för lillebror Viktor, 3 år och byter kanal på tvn.

Viktor: *kommer utspringandes till mig i köket och gråter*

Jag: Kan du inte låta honom titta på sin kanal?

Alex: Nää!

Jag: Okej, då måste jag ge Viktor godis så han slutar gråta!

Alex: (ser sin möjlighet till att med få godis om han är snäll) OKEJ! Jag byter tillbaka då!!!

(alla nöjda… en kort stund)

Alex: Får jag godis nu?

Jag: Javisst, kom här så får du gurk-godis *skär upp en bit av frukostgurkan*

Alex: NÄ! Jag vill ha RIKTIGT godis! Nu är jag med ledsen! *ser väldigt sur ut och fejkgråter lite*

Jag: Du kan få en kaka till eftermiddagsfikat istället?

Alex: (inser att han inte kommer längre med surandet) Okej då!

(alla nöjda och glada igen)

Jag kanske har hittat mitt kall här. Som gisslan-förhandlare för nåt tufft SWAT-team eller nåt?
Eller kriminella kanske inte är lika lättövertalade som barn? Tål att funderas på…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s