Varning för…

Alla bilder på internet borde föregå med följande varning, INNAN man råkar titta på dem av ”misstag”:

 

SOCIALSTYRELSEN VARNAR!

Bilder på random mat/barn/husdjur kan skada ditt psyke allvarligt!

 

Just sayin’… Det kan ju inte skada liksom.

Riktigt ljud!

Jag hör till en av de där personerna som inte nöjer mig med halvdant ljud när det gäller film eller musik. Länge har jag nöjt mig med att lyssna på musik med inear-lurar, men när mina favoritlurar från Denon började trilla sönder så beslöt jag mig att ge mig in i djungeln av hörlurar och hitta en värdig ersättare.

Efter en del sökande och provlyssnande så fanns det bara en vinnare.

Bowers & Wilkings P7!

B&W_P7

De fullkomligt andas lyx, med äkta läder och metall. De sitter skönt på huvudet, sluter tätt runt öronen, och ljudet… ja… det måste upplevas. Underbar bas och krispig diskant som tar musiken till helt nya dimensioner. Och till skillnad från inear-lurar så hörs inga missljud så fort man råkar röra sladden, och lurarna trillar inte ut ur öronen stup i kvarten.

Istället kan man gå omkring med lurarna kopplade till sin telefon i fickan och bara njuta av sin favoritplaylist!

Har matat dem med både pop, rock, metal, dance och elektronisk musik… De sväljer allt!

Prislappen på äkta lycka? Det kvittar… Bara köp ett par! ;)

Arbeit macht frei

Felbeskrivning av ärende på jobbet: ”fungerar ej för flera står och tuggar”
Lösning: Ringde upp kossorna och bad dem att sluta att idissla och återgå till jobbet.

Problem solved!

Den som registrerat ärendet borde dock skickas tillbaka till grundskolan och lära sig om meningsuppbyggnad. Alternativt få tio piskrapp för sitt misstag. Då kanske fanskapet hade lärt sig att inte jiddra med det svenska språket!

Fiktion vs. Verklighet

Efter en lång dag på jobbet så brukar jag se fram emot att hämta mina barn på dagis, då de vanligtvis lyser upp med hela ansiktet, ropar ”PAAAPPAAA!!” och springer fram och ger mig en kram. Så även i dag.

Men ibland blir verkligheten inte alltid som man vill. Istället för glada miner så möttes jag av en arg dagisfröken, som allvarligt förklarade att ungarna hade haft lerkrig utomhus och att det INTE var vidare populärt bland personalen. Jag vände blicken till sonen, 5 år som såg rätt sur ut han med, men istället för att säga förlåt så blånekade han till sin egna inblandning, trots att hela han var nergeggad med gyttja. Det var ju bara de andra ungarna som hade stått för kastandet… ”Oookej”. Möjligtvis om han hade haft Harvey Specter som advokat så hade jag köpt det argumentet. Kanske.

Jag beslutade mig för att ta den pucken lite senare, och istället gå in och hämta tvååringen. Visst var han glad att se mig, men lyckan kom med en rejäl bajslort i blöjan med som jag upptäckte först när jag var på väg att klä på honom overallen. Mysigt! Nåja…

You win some… loose some.

Ungar alltså…

Jag förstår mig inte på ungar ibland…

Jag sa ju till femåringen att ”…om du säger ETT enda ord till om att titta på tv, spela iPad eller spela Skylanders så slänger jag ut dig i en snödriva!

Och han tittade på mig och verkade förstå… Sen blev han skitsur för att han blev blöt om fötterna när han väl hamnade i snödrivan.

Men hallå? Jag hade ju varnat honom, och det var faktiskt HAN som bröt löftet om att inte tjata om dessa saker mer. Så jag förstår inte vad han gnäller för. Men nu vet han förhoppningsvis att den där tunna röda linjen är lätt att snubbla över.

Man up, liksom. Ta konsekvenserna.