Dagen i korthet…?

Ni vet när man vaknar lite för tidigt en morgon och så går det bara utför…?
Lite så har det väl varit idag.

Dagen i korthet:

– Blir väckt sisådär 06.15 av två ungar som tycker att sömn är överskattat. Tack.

– Efter en någorlunda sansad frukost med nybakta frallor så bestämmer vi för att köra ett par mil till två lekparker som vi blivit tipsade om,  allt för att underhålla fyraåringen. För att lyckas med en sån idé så krävs planering. Och lite planering till. Ungarna skall göras i ordning. Matsäck skall packas. Extra kläder får tas med. Blöjförrådet skall fyllas på i väskan. Osv. Och så ska helst ungarna vara utvilade och lugna. Det sket sig redan där.

– Vi anländer till lekplats nr. 1. Upptäcker att den ser exakt lika dan ut som lekplatsen som finns på dagiset där hemma. Väl spenderade bensinpengar med andra ord.

– Vi anländer till lekplats nr. 2.Nu börjar det likna nåt. Stort och fint och massa bra grejer som ungarna kan klättra på och i och underhålla sig bäst de vill. Bara lite fina åskmoln som tornar upp sig och hotar vår utflykt. No biggie. Än.

Allt flyter på, ungen leker och vi tittar på. Som det skall vara. Tills vi bestämmer oss för att gå en sväng. Då lackar fyraåringen ur och börjar v-r-å-l-a p.g.a. han inte vill göra som vi vill. Tillslut lugnar han sig. Försöker ge han lite mat. Det tycker såklart inte han är någon bra idé, så han matar en gräsand med sin macka istället.

Jahapp. Anden blev säkert glad iaf. Barn har nog inte lärt sig det där med att uppskatta mat på samma sätt en vuxen gör.

Sen börjar de där åskmolnen göra sig påminda igen. Och eftersom vi inte packade ner galonkläder och en arsenal med paraplyn så det är bara att packa ihop och åka hem.

Väl hemma så fortsätter ösregnet, och jag måste åka till doktorn för att undersöka ett misstänkt fästingbett som verkar mindre välvilligt. Så det är bara att åka till sjukstugan och slänga fram stora plånboken, för att doktorn sen kan konstatera det jag redan visste.
Som vanligt hamnar jag hos en doktor som knappt talar svenska och som bara tittar lite snabbt på mitt utslag, och glatt säger ”Jag ska bota dig!” … Eeh… Kan jag inte få lite mer valuta för pengarna liksom? Typ, känn lite på det utsatta stället, titta med förstoringsglas eller dyl? Förtjäna din lön, för böfvelen! Jag fick sitta i väntrummet längre än vad ”undersökningen” tog. Vården i ett nötskal liksom.

Hade varit både enklare och snabbare för alla parter om jag bara kunde gått in på apoteket, pekat på min decimeterstora röda fläck från fästingjäveln och bett om en ask penicillin. Case closed.

Effekten av detta läkarbesök blev att jag tvingas ta medicin (som inte går bra ihop med alkohol), och p.g.a. detta så kan jag inte medverka på den pubrunda som vi planerat in i över en vecka. Det var ju skoj. Och att sitta ner och njuta av en whisky för att lugna mina sinnen efter denna dag, det kunde jag ju fetglömma!

Kan dagen bli värre, börjar man ju i detta skede undra. Svaret är ju ett tveklöst ”JA”.

Vi beslutar oss för att sätta oss i uterummet och njuta av lite väl förtjänat kaffe i form av Monsun Malabar, och hinner precis dricka upp kaffet när sonen utbrister: ”NU KOMMER VI INTE IN!”.

Och i detta WTF-ögonblick inser vi att han lyckats dra igen altandörren (Som så finurligt låser sig själv om man stänger den. Fråga inte. Det är åtgärdat nu iaf.), så där sitter vi. Utelåsta.

Vår smala lycka var att mina föräldrar bor i närheten och att vi hade våra telefoner med oss ut. Så 10 minuter senare kom räddningen i form av en extranyckel till huset.

Det är faktiskt ett under att ingen av oss drabbats av en härdsmälta vid detta laget och står och skriker rakt ut i tomma intet som en vettvilling. Det är bara att acceptera att detta är en sån där dag, där allt och lite till går… fel.

Tillslut börjar dagen lida mot sitt slut, men innan dess så lyckas fyraåringen matvägra ännu en gång, varpå han får lämna middagsbordet utan att äta upp. Och efter det passar han på att väcka den yngste, vilken vi kämpat i evigheter för att få att somna. Tack så mycket.

Jahapp, detta blev ju en mindre roman, och det var ju inte meningen. För att sammanställa hela dagen:

Om självbehärskning hade varit en OS-gren så hade jag tagit guldmedalj. Ett par gånger om!

Annonser

One thought on “Dagen i korthet…?

  1. när jag läser sånt här så börjar en röst i mitt huvud skrika ”SKAFFA INTE BARN FÖR FAEEN”, om och om igen^^ tror inte jag hade fått nån medalj alls i självbehärskning efter en sån dag

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s