Inspiration

Det här är ett svart hål.

Där sögs min inspiration till att blogga in och försvann.
Kanske ploppar inspirationen ut igen i ett parallellt universum.
Kanske gör den inte det.
Vi får väl se.

Annonser

50/50

Dagens inlägg blir en liten undersökning.

Tryck ”Ja” om du är med på noterna. Annars, tryck något annat.


*clickety click* Rösta på!

;)

2011

Igår var det massa ”Tjoho, fira nyårsafton! Låt oss festa till och ha kul.

Idag verkade världen gått under i något kärnvapenkrig, eller så har utomjordingar fört bort stora delar av populationen.
Jag tittade ut genom rutan i morse… solen sken och snön gnistrade. Eller om det var isen som gnistrade.

Det började ju självklart duggregna inatt när vi skulle ut och skåla in nya året, så när det frös på igen så blev det ju värsta isbanan överallt. Skoj att stå där och uggla i regnet när vi var de enda i kvarteret som verkade vara ute. Dessutom så fick vår kinesiska (eller thailländska) lykta för sig att den var luftskeppet Hindenburg,  och kraschade på ett hustak i närheten och brann upp.

Stabilt.

Inga dödsfall som tur väl var. Eller nerbrunna hus för den delen. Vem sa att det var fint med såna här lyktor?

Tillbaka till morgonen, och känslan av att titta ut genom fönstret.  — Det var vitt, soligt och… tomt. Några få tappra själar hade beslutat sig för att rasta hunden eller barnvagnen, men annars var det en sällsam stillhet i luften. Kanske för att det var svinkallt ute och snålblåst, eller så var folk bakfulla. Alternativt bortförda av utomjordingar, men det sista kan vi nog stryka från listan.
Men det var lite fint med tomheten med. Som om världen tog ett stort andetag och började om på nytt. Det behövs lite då och då tror jag.

Här hemma började morgonen mindre bra, när sonen beslutade sig att hoppa över sovmorgonen, trots han varit uppe och busat mitt i natten med oss, och gav sig bara fan på att hålla så mycket låda det går. Och i ett oövervakat ögonblick så vanhelgade han även granen och krossade två julgranskulor på golvet.
Jag behöver väl knappast berätta vilken lycka det är att släpa fram dammsugaren klockan sju på morgonen när man haft dieselmannen på besök under natten och hade mått bäst av en halv dag i koma? Så var den dagen mer eller mindre förstörd. Nu har vi iaf slängt ut granhelvetet för att slippa framtida incidenter. Jag funderar seriöst på att bannlysa gran inomhus nästa år. Vilken normal människa släpar in ett levande träd egentligen, och pyntar det med massa lull-lull? Seriöst?

Mot eftermiddagen beslutade vi oss för att självplåga oss lite till, så vi gick ut i den bittra kylan och halkade rundor på isen som bildats från nattens duggregn. Jippie!
Nåja… vi överlevde det med, och förhoppningsvis gjorde vi av med en handfull kalorier efter julens och nyårs frossande. Men oddsen är nog inte så stora.

Ps. Någon som är sugen på att åka till söderhavet med mig? Utan barn? Ring mig omedelbums så bokar vi en enkel biljett!