Mycket kan man stå ut med som förälder. Bus och vrål. Spyor och dregel. Men nu har gränsen blivit nådd. Jag pratar om en stank som härstammar från sonens blöja och har nu i tre dagar i rad fått tårgas att kännas som en ljuvlig parfym i jämförelse. Doften i kombination med synen av gegget i blöjan får mig att panik-ulka och näshåren kryllar sig av fasa. Det är i såna här lägen jag önskar att jag var långt, långt borta på en öde söderhavsö.
Att byta ut sånt här radioaktivt avfall utan skyddmundering är väl ok någon enstaka gång. Jag kände ju till riskerna när vi valde att bli föräldrar. Men när den lille huliganen börjar göra doft-tortyren till en vana så tycker jag det är dags att sätta in en motoffensiv. Jag vet inte om klädnypa och ögonbindel funkar, men jag överväger det starkt inför nästa prövning!
–”Snälla tomten. Jag vet inte om jag varit snäll nog för att be om en sista minuten-tjänst, men stryk hela min önskelista och ge mig en gasmask istället! Jag vet inte om jag överlever året ut annars…” :(
nattsudd 
Tur det inte är så långt till nästa år då!!
Jag hinner ju dö av trauma innan dess. :(
Klent!
äh din mes… ställ honom i duschen.
Å tänk på personalen på förskolan som kanske får ta i’t också. :-O Om du kräks vad ska dom göra då.
Haha, Thomas har en sån mask… Fast han använder den inte.
Han kanske inte använder den än, men det skadar ju inte att vara förberedd! ;-)